Rom och den anglikanska frågan
EkumenikPosted by Administratör Tue, October 20, 2009 10:41:11
.............................................................Tu es Petrus...................................................
SPEKTAKULÄRA RYKTEN
Kl. 11 i dag skulle två presskonferenser äga rum. Den ena i Rom, där Troskongregationens prefekt (med Ritkongregationens sekreterare vid sin sida) skulle tala om den anglikanska frågan . Den andra i London, där den katolska ärkebiskopen av Westminster, ärkebiskop Vincent Nichols, skulle uttala sig i samma fråga.
Att det skulle röra sig om ett sammmanträffande, det kunde med största sannolikhet uteslutas. Och mot bakgrund av lärosamtalen mellan Troskongregationen och de traditionellt inriktade anglikanerna i Traditional Anglican Communion var ryktena talrika. Flera bedömare menade att ett genombrott var förestående (se t ex här och här). Kunde det vara sant?
SPEKTAKULÄRA UPPGIFTER - UPPDATERING 11.35
Det visar sig att de mer välinformerade spekulationerna stämde: stora saker håller på att ske i den anglikanska frågan. Från Damian Thompsons blogg:
The Vatican has announced that Pope Benedict is setting up special provision for Anglicans, including married clergy, who want to convert to Rome together, preserving aspects of Anglican liturgy. They will be given their own pastoral supervision, according to this press release from the Vatican:
“In this Apostolic Constitution the Holy Father has introduced a canonical structure that provides for such corporate reunion by establishing Personal Ordinariates which will allow former Anglicans to enter full communion with the Catholic Church while preserving elements of the distinctive Anglican spiritual and liturgical patrimony.”
More on this very important story later. But this is clearly a historic gesture by Pope Benedict which will encourage thousands of disaffected Anglicans to become Roman Catholics.
HISTORISKT ROMERSKT INITIATIV - UPPDATERING 12.20Inom kort kommer den helige Fadern alltså att offentliggöra en apostolisk konstitution i syfte att underlätta för anglikaner med katolsk tro att åter bli katoliker utan att fördenskull gå miste om traditionella engelska trosuttryck. (En apostolisk konstitution är en påvlig skrivelse med allldeles särskild tyngd.)
Bl a förutskickas upprättandet av egna icke-territoreilla stift (eller snarare stiftsliknande juridiska enheter) och prästvigningen av berörda anglikanska pastorer. Vidare stiftas om liturgisk särart. Roms syn på den anglikanska kyrkans vigningar (ogiltiga) och gifta biskopar (en omöjlighet) befästs än en gång.
Det är svår att säga hur många anglikaner det är som berörs, men det torde röra sig om uppåt 400 000.
Dagens pressbulletin från den heliga Stolen ägnas i huvudsak den stora nyheten. Den innehåller fr a en not från Troskongregationen som klargör ämnet.
Ärkebiskopen av Westminsters uttalande finns här.
......................................Kardinal Levada och äbp Di Noia, OP, förklarar
EN NY EKUMENIK?
Även denna gest från Benedictus XVI måste ses som ett utslag av kontinuitetens hermeneutik (se t ex Sandro Magister, som delar vår analys). Traditionsmedvetenheten är central för de anglikaner som berörs av Roms initiativ. Liksom den är central för Prästbrödraskapet S:t Pius X och de ortodoxa, med vilka Rom särskilt för försoningssamtal. Vi står inför en ny sorts ekumenik som fokuserar på teologisk samsyn och traditionstrohet.
Vidare är det värt att notera att kardinal Walter Kasper och det påvliga Råd för de kristnas enhet som han förestår inte varit delaktiga i processen mot försoning mellan en stor andel anglikaner och den katolska kyrkan. I stället har Troskongregationen och Ritkongregationen företrätt Rom i den ekumeniska processen. De anglikaner som berörs av den kommande apostoliska konstitutionen är som sagt kända för sin traditionella tro och liturgiska traditionalism.
I sin not skriver Troskongregationen:
"Since the sixteenth century, when King Henry VIII declared the Church in England independent of Papal Authority, the Church of England has created its own doctrinal confessions, liturgical books, and pastoral practices, often incorporating ideas from the Reformation on the European continent. The expansion of the British Empire, together with Anglican missionary work, eventually gave rise to a world-wide Anglican Communion.
Throughout the more than 450 years of its history the question of the reunification of Anglicans and Catholics has never been far from mind. In the mid-nineteenth century the Oxford Movement (in England) saw a rekindling of interest in the Catholic aspects of Anglicanism. In the early twentieth century Cardinal Mercier of Belgium entered into well-publicized conversations with Anglicans to explore the possibility of union with the Catholic Church under the banner of an Anglicanism "reunited but not absorbed".
At the Second Vatican Council hope for union was further nourished when the Decree on Ecumenism (n. 13), referring to communions separated from the Catholic Church at the time of the Reformation, stated that: "Among those in which Catholic traditions and institutions in part continue to exist, the Anglican Communion occupies a special place."
Since the Council, Anglican-Roman Catholic relations have created a much improved climate of mutual understanding and cooperation. The Anglican-Roman Catholic International Commission (ARCIC) produced a series of doctrinal statements over the years in the hope of creating the basis for full and visible unity. For many in both communions, the ARCIC statements provided a vehicle in which a common expression of faith could be recognized. It is in this framework that this new provision should be seen.
In the years since the Council, some Anglicans have abandoned the tradition of conferring Holy Orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality—already clearly stated in the ARCIC document "Life in Christ"—by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships. At the same time, as the Anglican Communion faces these new and difficult challenges, the Catholic Church remains fully committed to continuing ecumenical engagement with the Anglican Communion, particularly through the efforts of the Pontifical Council for the Promotion of Christian Unity.
In the meantime, many individual Anglicans have entered into full communion with the Catholic Church. Sometimes there have been groups of Anglicans who have entered while preserving some "corporate" structure. Examples of this include, the Anglican diocese of Amritsar in India, and some individual parishes in the United States which maintained an Anglican identity when entering the Catholic Church under a "pastoral provision" adopted by the Congregation for the Doctrine of the Faith and approved by Pope John Paul II in 1982. In these cases, the Catholic Church has frequently dispensed from the requirement of celibacy to allow those married Anglican clergy who desire to continue ministerial service as Catholic priests to be ordained in the Catholic Church.
In the light of these developments, the Personal Ordinariates established by the Apostolic Constitution can be seen as another step toward the realization the aspiration for full, visible union in the Church of Christ, one of the principal goals of the ecumenical movement."
Härutöver bör CNA:s artikel citeras:
"Technical details still need to be worked out, and these Personal Ordinariates may vary in their final form, Archbishop DiNoia said. Full details of the Apostolic Constitution will be released in a few weeks but today’s press conference went ahead today because it had been planned sometime ago.
Cardinal Levada said 20-30 bishops have made requests, but more details will be given at a later date. Members of the Pontifical Council for Promoting Christian Unity were consulted and although they were invited to attend today’s press conference, no representatives were able to attend."
CELIBATSFRÅGAN
Katolska CNS:s artikel innehåller intressanta uppgifter rörande celibatsfrågan. Som bekant är många anglikanska pastorer gifta."The number of ordinariates and their headquarters will be determined by the number of Anglicans seeking full communion, Cardinal Levada said. The head of each ordinariate will be a former Anglican clergyman, who will not necessarily be ordained a Catholic bishop.
New priests for the ordinariates will study in seminaries with other Catholic seminarians, but an ordinariate can "establish a house of formation to address the particular needs of formation in the Anglican patrimony," Cardinal Levada said.
In general, married Anglican priests and bishops who become Catholic will be ordained Catholic priests, as will married Anglican seminarians, he said.
But an unmarried man ordained a Catholic priest will not be permitted to marry, and the pope's apostolic constitution will state a clear preference for a celibate clergy, Archbishop Di Noia said.
Cardinal Levada told reporters that he realizes "for some people it seems to be a problem" that the Vatican is allowing married former Anglicans to be ordained Catholic priests, but will not allow Catholic priests who have left to marry to return to ministry.
"They are two different circumstances," the cardinal said. Respecting "the authenticity of the call to service" of Anglican clergy who were married when they came to the decision to become Catholic is different from the case of "a Catholic who knowingly commits to a celibate priesthood and then decides for different reasons to leave the priesthood for married life."
"I do not think it is an insurmountable problem," Cardinal Levada said, adding that the church needs to educate Catholics that the dispensation for former Anglican clergy is an exception and that the church continues to uphold the virtue of celibacy."
RELEVANS FÖR SAMTALEN MED FSSPX?
Kontinuitets- och traditionsaspekten har redan berörts. Men det finns fler. Den nya, icke-territoriella, stiftsliknande juridiska konstruktion som kardinal Levada i dag beskrev kallas "ordinariat". Denna är förstås av stor relevans för de stundande samtalen mellan Rom och Prästbrödraskapet S:t Pius X. Låt oss utröna varför.
Skulle FSSPX försonas med Rom måste prästsällskapet ges en kyrkorättslig ram som skyddar såväl präster och seminarister som troende. Hittills hade det talats om två tänkbara modeller: den personliga prelaturen (jmf. Opus Dei) och den apostoliska administrationen (jmf. de traditionalistiska fäderna i Campos, i Brasilien).
Den förras problem är enkelt uttryckt utsattheten i förhållande till stiftsbiskoparna, av vilka många som bekant är starkt fientliga till Pius. Den senares svagheter består bl a av den apostoliska administrationens territoriellt begränsade karaktär: under det FSSPX finns över hela världen.
Den nya strukturen, ordinariatet, uppvisar inga sådana svagheter.
ANGLIKANSKT GENSVAR
Ärkebiskop John Hepworth, primas över Traditional Anglican Community, har uttryckt sin tacksamhet till den helige Fadern.
Forward in Faith välkomnar Roms initiativ.
Biskopen av Ebbsfleet och biskopen av Richborough (s k flying bishops) är också positiva.
AP har sin första artikel om det inträffade här.
Catholic News Agency har en artikel här.
Catholic News Service har också en artikel.
Katolska Zenits artikel.
Time Magazine har redan en (tendentiös) artikel.
Reuters artikel finns här.
Progressistiska National Catholic Reporter erbjuder också en (delvis felaktig) artikel.
Dagens artikel.
Damian Thompson ger sin analys.
Mer Thompson: den anglikanske ärkebiskopen verkar inte alldeles nöjd. Inte heller kardinal Kasper gillar det som nu händer.
The Catholic Heralds artikel.
The Catholic Heralds chefredaktör har en längre analys (med många länkar).
Ärkebiskopen av Westminster skriver för The Catholic Herald.
Osservatore vaticano har också sin rapport och analys klar.
Fader Rutler, konvertit från anglikanismen, kommenterar Roms initiativ för CNA.
Traditionalistiska Rorate coelis analys och kommentar.
Fader Zuhlsdorf har sin analys klar. Här och här.
Fader Finigan har också skrivit om frågan.
Katolsk observatörs artikel.
Kathnets artikel.
Artiklar, analyser och kommentarer efter 21/10
Vatikankännaren Sandro Magister analyserar.
Times of London: "Hundreds of Anglican Clergy to Meet After Vatican Offer". Här.
Fader Z tar sig en titt på Ruth Gledhills ganska vinklade analys för Times of London. Gledhill skriver bl a:
"Within the Vatican City’s frescoed ceilings and marbled corridors, in the Curia itself and in particular in the College of Cardinals, there were — and there remain — deep divisions about the appropriate response to Anglicans and former Anglicans seeking some form of corporate unity.
The liberals, among them Cardinal Cormac Murphy-O’Connor, who at the time was Archbishop of Westminster, were reluctant to open the door wide to the traditionalists, partly because of their “more Roman than the Romans” style of churchmanship, but also for fear of upsetting Anglicans and the Church of England in particular."
- Comments(0)http://dantesnyheter.kristkonung.se/#post942
